En fjällvandring från ena änden till den andra på en så pass lång led som Badjelánndaleden kan i flera avseenden liknas vid en livsvandring i miniatyr. Likt timmar och minuter verkar antalet steg oändligt, de radas upp efter varandra men att räkna eller minnas dem alla är omöjligt. Kulle upp och kulle ner går vandringen framåt precis som en böljande livsväv av det som är mödosamt och det som passerar lätt, små bäckar och större åar korsas likt små och stora utmaningar på den vägen. Inte sällan förändras omgivningarna så långsamt att man knappt märker att man rör sig framåt, men ibland kommer de där tillfällena när det mesta förändras snabbt uppe på ett backkrön. Därför är det är alltid bra att då och då stanna upp och blicka tillbaka mot det som har varit och därmed se att man faktiskt har kommit en god bit på vägen. Man kan också blicka framåt och fundera på vilka äventyr som döljer sig bakom nästa backkrön, för det vet man aldrig varken på fjällvandringen eller på livsvandringen. Här i Loadásj nordsluttning blickar vi tillbaka på en halv dags vandring genom Vuojatädnos flacka dalgång i det öppna och kala landskapet uppströms Guvtjávrre, men med Gállaktjåhkkå tronande längst bort vid horisonten på andra sidan Áhkájávrre bakom Áhkka är det egentligen också en blick ytterligare ett dygn bakåt i tiden. Till vänster i bild syns Allak och dalgången som Nodkalottleden går genom, medan Badjelánndaleden som bekant passerar genom den betydligt lägre dalgången intill Áhkká. Ett av vandringens mer markanta backkrön närmade sig här och det var dags att ta avsked av just det här landskapet, men därmed också att med spänning se fram emot de nya vyer som snart skulle öppna sig.