Västra leden från Vassijaure station

En strålande morgon har grytt vid Vassijaure station där Vássečohkkas nordligaste topp speglas i den lilla tjärnen intill bangården.

Det karakteristiska stora stationshuset med transformatorstation som nu inrymmer ett litet elkraftsmuseum badar också i morgonsolens ljus medan några molnslöjor ligger framför Gátterčohkkas topp strax bortom norska gränsen i bakgrunden.

Vassijaure station med Vássečohkka i bakgrunden när vandringen in mot Gearggevággi och Rissajávri precis skulle påbörjas strax efter klockan 07 denna söndagsmorgon.

Vassijaure station sedd från sydost när stationssamhället passerats och vandringen på den lilla stigen ut på fjället hade påbörjats.

Det är en liten omarkerad och oskyltad stig som leder vandraren uppför backarna nedanför Vássečohkkas tvärt stupande norra topp. Utsikten mer mot stationen blir allt vidare och här har också sjön som gett stationen sitt namn, Vássejávri, dykt upp i bakgrunden.

Utsikten norrut fortsätter att växa ju högre upp i terrängen man kommer. I bakgrunden syns Bessetčohkka till vänster, Jiegŋačohkka mitt över stationshuset och Stordalens djupa dal längre mot höger, allt detta i Norge. Riksgränsen går över det lägre molnbeslöjade Reavrrevárri framför Jiegŋačohkka.

Efter de inledande stigningarna börjar man få en vy in i dalen Gearggevággi som dagens vandring ska föra oss in i.

Österut syns såväl järnväg som väg slingra sig fram bort mot Loktačohkkas brant stupande sluttningar till höger och vidare ända bort mot Torneträsk som kan anas i fjärran, sjön till vänster är Loktajávri.

När stigen planat ut lite nedanför Vássečohkkas branta fjällsidor och man vandrar över lite blötare mark syns fortfarande de höga norska fjällen Bessetčohkka och Jiegŋačohkka i norr medan stationssamhället i Vassijaure nu har fösvunnit bakom annan terräng.

Det var en snörik vinter i området och inte heller så här i början av augusti var all snö borttinad ens i denna relativt låga terräng, på några korta passager låg till och med stigen under ett rejält snötäcke ännu.

Dalen Gearggevággi präglas av sina stora områden med stenblock, namnet betyder ju ordagrant stendalen så det är kanske inte så konstigt. I detta område som stigen från Vassejaure rundar på ovansidan har blocken dock nästan försvunnit ner bland annat sediment som bildat denna mängd små kullar i sluttningen.

I sydväst reser sig fortsatt Vássečohkkas bitvis lodräta stup och utför dessa kommer vattenkaskader i flera steg när en jokk från en högt belägen tjärn uppe på den långsmala fjällryggen tar sig ner mot dalen.

Stigen passerar över en fuktig och blomsterrik fjälläng som står i kontrast till det högalpina landskapet man ser när man lyfter blicken upp mot de intilliggande stupen.

Jokken som syntes komma ner över Vássečohkkas stup leder till de första vaden av flera på den här stigen. Det är oftast relativt enkla vattendrag att passera, men ändå både betydligt fler och betydligt större än de man hittar på den mer frekventerade leden på dalens östra sida. Här syns två grenar av denna första jokk som passeras.

Det väl uppgrenade vattendraget ger flera på varandra följande vad, men gör samtidigt att vattenmängderna i vart och ett av dessa är mindre. Här har även den sista grenen av jokken passerats på ett brett och grunt ställe.

Det stora blockiga området har nu rundats och stigen fortsätter i lättvandrad terräng här mellan stenarna och de branta högfjällen.

Olika formationer i landskapet sedda österut från leden med den nordligaste änden av fjället Gearggečorru till höger. Fjället ligger rakt ovanför Låktatjåkka station och i den solbelysta sluttningen nedanför detta går den mest frekventerade vandringsleden upp mot Trollsjön.

Den dramatiska dalen smalnar av allt mer och omges av allt brantare fjällsidor. Samtidigt är det lättgången terräng här på den gröna remsan mellan stupen och stenblocken, det är dessutom enkelt att se hur långt det är kvar till målet eftersom dalen har ett tydligt slut och Trollsjön ligger allra längst in i dess ände.

Vássečohkkas fjällsida mot Gearggevággi bjuder på mycket dramatik, bland annat detta bågformade nästan helt lodräta stup där drivorna från den flackare övre delen av fjället syns ha tappat sina uthäng över stupet men där snön där uppe ännu ligger tjock.

Gränsfjällen i norr låg denna annars soliga morgon under ett tjockare moln. Till höger syns norra änden av Gearggečorru.

Så börjar stigen luta svagt utför igen när fälten med stenblock börjar skingra sig en aning och en större myrmark breder ut sig i dalens inre del. I bakgrunden syns dock nu den än mer dramatiska avslutningen av dalen med den betydligt brantare och blockigare sluttningen som leder upp mot och tycks dämma upp den sjö som är målet för de flesta vandringar här i Gearggevággi.

Den omärkta stigen tycks bli smalare och allt mindre tydlig ju längre in man kommer i dalen där den här går svagt utför ner mot ännu ett vad.

Fjällblommorna tar chansen att frodas där det finns god jordmån för dem.

Jokken som kommer ner från den bågformade dalen med omgivande lodräta stup sprider sig ut i deltaformation när den når den flacka myrmarken i dalens botten och utgör inget större problem vid vadning då den förvisso breda flodfåran aldrig blir speciellt djup.

Stenblock är ett signum för Gearggevággi, som man alltså kan förstå redan av dalens namn.

Målet närmar sig, men det är väl egentligen på den sista biten fram till detta som terrängen är som mest dramatisk. Det är den här stora ansamlingen av stenblock som vid inlandsisens avsmältning lagt sig som en damm genom dalen och därmed dämmer upp Rissajávri där bakom.

Det är lätt att förundras över de stora linjerna i det dramatiska landskapet, men man kan även fokusera på de små inslagen i fjällmiljön.

Längs med den inte allt för branta sluttningen på dalens västra sida fortsatte vandringen nu svagt uppåt för att överkomma en del av den höjd som den betydligt blockigare branten upp mot Trollsjön bjuder på.

Allt mer rakt ovanför huvudet på en liten fjällvandrare reser sig nu denna uppspruckna och till synes inte alldeles stabila brant.

Även de största växterna på fjället måste börja som små plantor när snön till slut har smält undan så här i senare delen av sommaren.

Jokken som utgör utloppet från Rissajávri faller ner över blocken i den stenbrant som dämmer upp sjön. Här slingrar sig den smala stigen fram mellan blocken och över en och annan snödriva vid sidan av vattenfallet.

Även om de stora stenfälten i Gearggevággi har bildats av stenblock som transporterats dit med hjälp av isrörelser i dalen så är det inte så svårt att räkna ut varifrån en hel del av de stenblock som kantar stigen just här kommer ifrån. Man får bara hoppas att inget ytterligare block bestämmer sig för att lossna där uppifrån just när man passerar.

Gearggevággi sedd norrut från den blockiga sluttningen i dalens innersta del.

Ett sista lite mera besvärligt vad blev det dags för när stigen på ett lite flackare parti av den annars ganska branta sluttningen korsar jokken som kommer från Rissajávri. Möjligen går det att undvika vad då jokken mer eller mindre försvinner under stenblocken närmare sjön, men följer man stigen får man här ta det lite försiktigt och välja ett lämpligt ställe att korsa det åtminstone den här morgonen ganska friskt strömmande vattnet.

Det iskalla fjällvattnet från Trollsjön strömmar ut ur blockterrängen och ner mot dalen och lägre terräng.

Efter vadet färdas man med fördel över mot östra sidan av dalen längs med sluttningen och terrängen blir då inte så svår som man kan tro när man ser den på håll. Gearggečorrus branter i bakgrunden behöver man som tur är inte bestiga.

Vy norrut ut över Gearggevággi från stigen alldeles nära krönet.

Den vanligaste vandringsleden från parkeringen nära Låktatjåkka station syns komma över de gröna fjällängarna nedanför branten till höger medan stigen från Vassijaure i stället går ovanför stenfälten längst till vänster i bild.